Ett självständigt referensdokument som beskriver hela systemet utan att
repot behöver vara tillgängligt: principer, domänmodell, metodikmotor,
ECM, tjänster, säkerhet, infrastruktur, testning och repostruktur.
Innehållet är hämtat ur koden, inte ur planer. Där något inte finns står
det uttryckligen — inklusive ett avsnitt om kända begränsningar och
öppna punkter, eftersom ett dokument som bara beskriver det som fungerar
är svårare att resonera kring än ett som säger var kanterna går.
Ett eget avsnitt samlar designbesluten med sina motiv. Motivet är oftare
det som behövs vid en diskussion än beslutet i sig.
Co-Authored-By: Claude Opus 5 <noreply@anthropic.com>
Claude-Session: https://claude.ai/code/session_012EQg3rJsrQ1ZNTvkzmQAtt
Tre metodiker räckte för att visa principen men inte för att arbeta.
Biblioteket flyttas till en egen fil och växer till sexton: vibration,
bromsar, styrning/fjädring, elsystem, start & laddning, motorgång,
kylsystem, drivlina, avgas & emission, klimat, högvolt, felkoder &
kommunikation, läckage, missljud, ADAS — plus generisk.
Att "täcka allt" går inte att lova. Det som går är att täcka systemen
systematiskt och låta generisk vara ett strukturellt komplett skyddsnät
för det ingen förutsett.
Tre regler gäller alla metodiker, och alla tre är låsta av test:
1. Varje kontroll har ett minimikrav — mätvärde, foto eller
observation. En kryssruta är inte evidens.
2. Varje metodik börjar med att verifiera symptomet, aldrig med att
åtgärda. Kundens ord blir ett symptom först när det reproducerats.
3. Där arbetet kan skada någon ligger säkerhetssteget först.
Högvoltsmetodiken kan inte påbörjas utan dokumenterad
spänningsfrihet, urtagen servicebrytare och skyddsutrustning —
det arbetet kan döda, och en kryssruta duger inte.
Motorn och innehållet skiljs åt: metodik.ts äger typer, val och
härledningen av nästa steg, metodiker.ts äger metodikerna. Biblioteket
kan växa utan att motorn ändras.
Valet av metodik är inte längre en regexkedja utan poängsatt på
nyckelord, där det längre — mer specifika — ordet väger tyngre:
"traktionsbatteri" slår "batteri". Korta ord matchas som helt ord,
längre som ordstam, annars hade "ac" träffat "acceleration" och en
vibration hamnat i klimatanläggningen. Nyckelorden är stammar, inte
färdigböjda ord: svensk böjning kapar ofta ett e (filter → filtret), så
"partikelfilter" hade aldrig matchat texten teknikern faktiskt skriver.
Valet är en frågeordning, inte en diagnos. Träffar inget blir det
generisk — ett ärligt "vi vet inte var vi ska börja" i stället för en
gissning — varefter orkesterns klassificerare får försöka.
Orkesterns metodikkatalog byggs nu ur en lista i stället för att räknas
upp i både schema och prompt, i båda kopiorna (ai-orkester och
edge-funktionen). Ett test jämför den mot klientens: glider listorna
isär returnerar klassificeraren ett id klienten inte känner igen, och
valet faller tyst tillbaka på generisk.
Co-Authored-By: Claude Opus 5 <noreply@anthropic.com>
Claude-Session: https://claude.ai/code/session_012EQg3rJsrQ1ZNTvkzmQAtt
CloudWatch gav loggar och mätvärden men svarade inte på frågan man
faktiskt har när något är långsamt: var tog tiden vägen.
Tjänsterna har medvetet nästan inga beroenden — plattformen har
pg-drivrutinen, orkestern har Claude-klienten. Att dra in ett
OpenTelemetry-SDK med trettio paket för att mäta fyra saker vore fel
avvägning. I stället två standarder som båda bara är text på stdout:
W3C Trace Context. Klienten startar spåret och traceparent följer med
genom plattformen till orkestern, så en teknikers handling går att följa
hela vägen till modellsvaret i stället för att bli två orelaterade spår.
CloudWatch EMF. Strukturerad JSON som CloudWatch själv extraherar
mätvärden ur — ingen agent, ingen SDK, inget som kan sluta fungera tyst.
Varje anrop ger en loggrad med nedbrytning av tiden per del: databasen,
modellanropet, objektlagringen, kundens leverantör. Det svarar direkt på
om ett långsamt ärende beror på S3 eller på Opus-granskningen, i stället
för att någon ska korrelera fem loggrader.
Vägen normaliseras innan den blir dimension, och organisation, ärende-id
och spår-id blir aldrig dimensioner — varje unik kombination är en egen
tidsserie som kostar. De ligger som vanliga fält, sökbara i Logs
Insights. Ett test låser det, eftersom det är precis den sortens sak som
smyger in senare.
Tre larm på det teknikern märker: svarstid p95 över tre sekunder
(medelvärdet döljer att var tjugonde tekniker väntar orimligt länge),
serverfel med spår-id i loggraden, och att modellen avböjer — det senare
tyder på att underlaget innehåller något oväntat, inte på ett driftfel.
Modulen är delad mellan tjänsterna i stället för duplicerad.
Byggkontexten flyttas därför till felsokning/services, och en symlänk gör
att testerna och integrationstestet kör mot samma fil som bilderna.
Verifierat: 106 vitest-tester (10 nya för spårning, EMF-format och att
dimensionerna hålls få), typkontroll, eslint på klient och tjänster,
rotens CI, terraform fmt och referenskontroll på båda lagren, samt
integrationstest mot riktig Postgres där spårraderna syns live.
Co-Authored-By: Claude Opus 5 <noreply@anthropic.com>
Claude-Session: https://claude.ai/code/session_012EQg3rJsrQ1ZNTvkzmQAtt
Infrastrukturen byttes ut men dokumentationen beskrev fortfarande den
gamla världen: kustomize, Argo CD, nginx-ingress, Postgres i klustret,
GHCR och tre databaslägen. En inaktuell karta är sämre än ingen — den
lurar den som litar på den.
Infrakartan är omritad mot AWS: tjänsterna och var de ligger, den egna
bygg- och driftkedjan från commit till kluster, gränserna inklusive
IRSA-bindningen, nätets tre lager och de fyra sakerna som återstår innan
skarp drift. Ärendets flöde är oförändrat — produkten är densamma, det är
grunden under den som bytts.
DRIFT.md beskriver nu de två Terraform-lagren och varför de är två,
Aurora med PITR i ett subnätlager utan routing ut, hemligheterna i
Secrets Manager där Terraform aldrig ser värdena, och CD-kedjan över
Gitea med egna runners. MVP.md har fått en rad för AWS-driften.
Kartan säger också rakt ut vad som INTE verifierats: terraform validate
kunde inte köras eftersom registry.terraform.io var blockerad, så det
som kontrollerats är formatering och statisk referenskontroll. Det står
först i listan över vad som ska göras innan skarp drift.
Verifierat: 96 vitest-tester, rotens lint och format:check.
Co-Authored-By: Claude Opus 5 <noreply@anthropic.com>
Claude-Session: https://claude.ai/code/session_012EQg3rJsrQ1ZNTvkzmQAtt
Main är sedan den här grenen skapades en helt annan produkt — Semantika,
en mobilapp med egen CDK-infrastruktur. Den äger nu repots rot: en
npm-workspaces-monorepo med apps/mobile, services/api och infra.
För att båda ska rymmas i samma repo flyttar Guidad Felsökning in i en
egen katalog i stället för att göra anspråk på roten:
felsokning/app webbklienten (Vite, egen package.json och
eslint-/vitest-konfiguration)
felsokning/services plattformstjänsten och AI-orkestern
felsokning/infra Terraform och databasschemat
felsokning/docs vision, moduler, drift
felsokning/supabase edge-funktion och migrationer
Merge:n hade tagit bort 128 filer som Guidad Felsökning bygger på —
värdapplikationens komponenter, Supabase-klienten, tillgångar — eftersom
main raderat dem och den här grenen inte råkat ändra just dem. De är
återställda på sin nya plats. Utan dem gick varken bygget eller
testerna: ai.ts och synk.ts importerar Supabase-klienten.
Semantikas rotfiler är orörda: package.json, eslint.config.js och
.github/workflows/ är deras. Guidad Felsökning har egna motsvarigheter i
sin katalog.
CI flyttar samtidigt från GitHub Actions till .gitea/workflows — samma
syntax, egna runners. .github/workflows/ tillhör Semantika härefter.
Verifierat på den nya platsen: 96 vitest-tester, typkontroll, eslint på
både klient och tjänster, bygge, och integrationstest mot riktig Postgres.
Co-Authored-By: Claude Opus 5 <noreply@anthropic.com>
Claude-Session: https://claude.ai/code/session_012EQg3rJsrQ1ZNTvkzmQAtt
Claude